Verktitlar och baksidestexter. Följande titlar ingår i nationalupplagan. Klicka på titeln för att läsa volymens baksidestext. Textvolym nr 72 utgavs i november 2013. Samtliga volymer är också fritt tillgängliga digitalt i Litteraturbanken.se.
Nr |
Titel |
Utg.år |
Redigerad och kommenterad av |
1 |
1989 |
Birger Liljestrand |
|
2 |
1981 |
Carl Reinhold Smedmark |
|
3 |
1991 |
Birger Liljestrand |
|
4 |
1991 |
Hans Sandberg |
|
5 |
1994 |
Hans Sandberg |
|
6 |
1981 |
Carl Reinhold Smedmark |
|
7 |
2010 |
Bo Bennich-Björkman, Per Stam |
|
8 |
2007 |
Hans Söderström |
|
9 |
2001 |
Camilla Kretz, Per Stam |
|
10 |
2002 |
Camilla Kretz, Per Stam |
|
11 |
Tidiga 80-talsdramer (Gillets hemlighet, Lycko-Pers resa, Herr Bengts hustru) |
2002 |
Torbjörn Nilsson |
12 |
1983 |
Karl-Åke Kärnell |
|
13 |
1981 |
Bengt Landgren |
|
14 |
1990 |
Bengt Landgren |
|
15 |
Dikter på vers och prosa / Sömngångarnätter på vakna dagar / och strödda tidiga dikter |
1995 |
James Spens |
16 |
1982 |
Ulf Boëthius |
|
17 |
Likt och Olikt I–II samt uppsatser och tidningsartiklar 1884–1890 |
2003 |
Hans Lindström |
18 |
Kvarstadsresan, Fabler och Societeten i Stockholm samt andra prosatexter 1880–1889 |
2009 |
Conny Svensson |
19 |
1990 |
Sven-Gustaf Edqvist |
|
20 |
1989 |
Hans Lindström |
|
21 |
1996 |
Hans Lindström |
|
22 |
1996 |
Hans Sandberg |
|
23 |
1985 |
Per Erik Ekholm |
|
24 |
2012 |
Camilla Kretz, Hans Söderström |
|
25 |
1999 |
Göran Rossholm (Den franska texten redigerad av Gunnel Engwall; svensk översättning av Hans Levander; kommentarer av Göran Rossholm) |
|
26 |
1984 |
Nils Åke Sjöstedt |
|
27 |
1984 |
Gunnar Ollén |
|
28 |
1988 |
Gunnar Ollén |
|
29 |
Vivisektioner / Blomstermålningar och djurstycken / Skildringar av naturen / Silverträsket |
1985 |
Hans Lindström |
30 |
1992 |
Magnus Röhl |
|
31 |
1982 |
Hans Lindström |
|
32 |
1985 |
Gunnar Ollén |
|
33 |
1984 |
Gunnar Ollén |
|
34 |
2011 |
Gunnel Engwall, Per Stam |
|
35 |
Naturvetenskapliga Skrifter I. Antibarbarus / Sylva Sylvarum / Jardin des Plantes |
2010 |
Per Stam (De franska texterna redigerade av Elisabeth Bladh) |
36 |
Naturvetenskapliga Skrifter II. Broschyrer och uppsatser 1895–1902 |
2003 |
Per Stam (De franska texterna redigerade av Karin Tidström) |
37 |
1994 |
Ann- |
|
38 |
2001 |
Ann-Charlotte Gavel Adams |
|
39 |
1991 |
Gunnar Ollén |
|
40 |
1983 |
Hans-Göran Ekman |
|
41 |
1992 |
Gunnar Ollén |
|
42 |
1998 |
Claes Rosenqvist |
|
43 |
1992 |
Gunnar Ollén |
|
44 |
1988 |
Hans Lindström |
|
45 |
1990 |
Gunnar Ollén |
|
46 |
1988 |
Gunnar Ollén |
|
47 |
1993 |
Gunnar Ollén |
|
48 |
1988 |
Gunnar Ollén |
|
49 |
1988 |
Gunnar Ollén |
|
50 |
1994 |
Barbro Ståhle Sjönell |
|
51 |
1989 |
Gunnar Ollén |
|
52 |
1994 |
Ola Östin |
|
53 |
2002 |
Conny Svensson |
|
54 |
1997 |
Conny Svensson |
|
55 |
1984 |
Barbro Ståhle Sjönell |
|
56 |
1998 |
Conny Svensson |
|
57 |
1995 |
Rune Helleday |
|
58 |
1991 |
Gunnar Ollén |
|
59 |
2012 |
Karin Petherick, Göran Stockenström |
|
60 |
2012 |
Karin Petherick, Göran Stockenström |
|
61 |
1988 |
Björn Sundberg |
|
62 |
1992 |
Gunnar Ollén |
|
63 |
1996 |
Gunnar Ollén |
|
64 |
1999 |
Per Stam |
|
65 |
1997 |
Gunnar Ollén |
|
66 |
1999 |
Gunnar Ollén |
|
67 |
2000 |
Gunnar Ollén |
|
68 |
Tal till Svenska Nationen / Folkstaten / Religiös Renässans / Tsarens Kurir |
1988 |
Björn Meidal |
69 |
Språkvetenskapliga Skrifter I. Bibliska Egennamn / Modersmålets anor / Sveriges Anor |
2009 |
Camilla Kretz, Bo Ralph |
70 |
2009 |
Camilla Kretz, Bo Ralph |
|
71 |
2005 |
Conny Svensson |
|
72 |
2013 |
Sammanställt av Camilla Kretz, Per Stam och Hans Söderström |
Birger Liljestrand, 1989 |
I början av sin författarbana satsade Strindberg framför
allt på dramatiken. I tjugoårsåldern skrev han en rad skådespel i olika
genrer. Fritänkaren (1869), Det sjunkande Hellas (1869) och Hermione (1870),
som ingår i denna volym, är de första bevarade av hans ca 60 dramer.
Fritänkaren är ett trevande försök till ideologiskt nutidsdrama där
religionen står i centrum. Det är skrivet med starkt personligt engagemang
och kan ses som en förövning till mycket i Strindbergs senare dramatik. Det
sjunkande Hellas är en ambitiös satsning av den unge författaren på en
traditionell genre, det klassicerande historiska dramat på vers. Skådespelet
omarbetades till Hermione som erhöll hedersomnämnande av Svenska Akademien. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Carl Reinhold Smedmark, 1981 |
Denna del innehåller Strindbergs eget urval av ungdomsprosa före Röda rummet. Novellerna i Från Fjärdingen och Svartbäcken har med tiden kommit att framstå som klassiska skildringar av studentlivet i Uppsala på 1860- och 70-talen. I denna del av samlade verk återfinns också andra ungdomsnoveller och en rad friska skärgårdsskisser – med vilka Strindberg förnyade skärgårdsskildringen – och inte minst hans första större satsning på ett verk i denna miljö: En berättelse från Stockholms skärgård. Denna berättelse, som aldrig fullbordades och som inte blev tryckt förrän långt efter hans död, ingår nu i hans samlade verk som ett tidigt förebud till Hemsöborna, Skärkarlsliv och I havsbandet. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Birger Liljestrand, 1991 |
Denna del av Samlade Verk innehåller tre av Strindbergs ungdomsdramer från 1870-talet: I Rom, med vilket han debuterade anonymt på Dramaten 1870, handlar om den på sin tid världsberömde danske skulptören Bertel Thorvaldsen; Den fredlöse som har handlingen förlagd till Island omkring år 1100 renderade Strindberg ett personligt stipendium av kungen, Karl XV, sedan det spelats på samma scen 1871; Anno fyrtiåtta som författades vid mitten av 70-talet (förmodligen något av åren 1876 eller 1877) speglar de politiska oroligheterna i Stockholm omedelbart efter februarirevolutionen i Paris 1848. I det svärmiska versdramat I Rom behandlar Strindberg konstnärsproblem som delvis var hans egna. I det »fornnordiska» skådespelet Den fredlöse som han arbetade om radikalt (både den ursprungliga versionen från 1871 och den slutgiltiga från 1881 avtrycks i volymen; den förra har aldrig tidigare varit publicerad) inkarnerade han sig enligt egen utsago i alla de fem huvudpersonerna. Komedin Anno fyrtiåtta föregriper i flera avseenden, inte minst ifråga om satiren över Stockholms borgerskap, Strindbergs genombrottsroman Röda rummet några år senare. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Hans Sandberg, 1991 |
Innan Strindberg blev författare på allvar var han en framstående
journalist. Under större delen av 70-talet fram till genombrottet med Röda
rummet 1879 försörjde han sig som »murvel» eller »litteratör» i
Stockholmspressen, från hösten 1874 parallellt med en amanuenstjänst vid
Kungliga Biblioteket. »Under dessa 6 år [1872-78] skriver förf. anonymt i
tidningar, refererar riksdagen, teatern, möten, bolagstämmor, kapplöpningar -
med ett ord då göras studierna till Röda Rummet in vivis», berättade
Strindberg i ett brev till Edvard Brandes några år senare. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Hans Sandberg, 1994 |
I Mäster Olof kastade Strindberg, 23 år gammal, in hela sin
ungdomliga livskänsla, sin optimism och sin trotsiga idealism men också sitt
missmod och sitt tvivel. Resultatet blev ett av hans mest fascinerande verk.
I kraft av sin nydanande realism, sitt friska språk och sin djärvt moderna
psykologi bildar skådespelet epok i svensk teaterhistoria. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Carl Reinhold Smedmark, 1981 |
Röda rummet, som kom ut för första gången 1879, blev Strindbergs stora genombrott som prosaförfattare. »Med ett enda slag var Strindberg Sveriges mest diskuterade författare» har en av våra litteraturhistoriker skrivit. Och alltsedan dess har Röda rummet, med sin salta och fräna ordkonst, med sina berömda Stockholmsskildringar, med sina satiriska interiörer från konstnärernas och bohemernas värld fängslat ständigt nya generationer av läsare – ett av de odödliga verken i svensk litteratur. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Bo Bennich-Björkman, Per Stam, 2010 |
»Chinesiskan är för mig blifven som kråkan, nyttig till mången god ting! Få se om det inte var den jag var född till!» skrev Strindberg i ett brev hösten 1878. Då hade han från och med det föregående året, i samband med ett katalogiseringsuppdrag på Kungliga biblioteket, börjat studera kinesiska och snart blivit självutnämnd expert på språket, landet samt svenska relationer med Kina och de »tartariska länderna». Han författade artiklar och uppsatser i ämnet – även en avhandling på franska som lästes upp i Académie des Inscriptions et Belles-Lettres i Paris –, efter hand med allt större fokus på »De Svenska Fångarnes öden efter Slaget vid Pultava» och deras lärda bedrifter. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Hans Söderström, 2007 |
Efter genombrottet med Röda Rummet 1879, där
Strindberg hade givit en satirisk och humoristisk bild av det samtida Stockholm,
fördjupade han sig i kulturhistoriska studier vilka bland annat resulterade i
Gamla Stockholm, som utgavs i häften 1880–82 samt i bokform 1882.
Försäljningsframgången blev omedelbar och verket räknas idag som en klassiker
inom stockholmiana. Strindberg lade upp planen till Gamla Stockholm
men skrev sedan boken tillsammans med journalisten Claes Lundin. Denna del av
Samlade Verk innehåller de kapitel som Strindberg själv författade. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Camilla Kretz och Per Stam, 2001 |
Sedan Strindberg 1879 slagit igenom med Röda Rummet
och därmed förnyat den svenska skönlitteraturen ägnade han sig under ett par års
tid framför allt åt kulturhistoriskt författarskap. Gamla Stockholm
som utgavs 1880–82 blev snabbt en klassiker. Svenska Folket I–II, som
först publicerades i häften 1881–82 och därefter i bokform 1882, fick utstå
hård kritik från fackmännen men har omvärderats av många i modern tid.
Vilhelm Moberg betecknade boken som »ett pionjärverk» och som »en alltjämt i
hög grad fängslande, levande och läsvärd bok – framför allt genom den
strålande berättarglädjen hos upphovsmannen». (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Camilla Kretz och Per Stam, 2002 |
Strindbergs stora kulturhistoria Svenska Folket I–II
var ett pionjärarbete på sin tid men första upplagan 1881–82 blev nedsablad
av fackmännen. Det berodde inte bara på att Strindberg hade gjort sig skyldig
till åtskilliga sakliga misstag – författandet av det tusensidiga
faktaspäckade verket hade inte tagit mer än ca ett år, i och för sig en
enastående arbetsprestation – utan framför allt på att han hade skrivit med
en radikal politisk tendens och att han kritiserade Erik Gustaf Geijer,
vilken allmänt betraktades som en av Sveriges främsta kulturpersonligheter
och historieskrivare. Med sitt programmatiska ställningstagande för
folket och mot kungar och adelsmän utmanade Strindberg i Svenska
Folket de konservativa, inklusive historikerna, i Oskar II:s Sverige. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Torbjörn Nilsson, 2002 |
De tre skådespel som ingår i denna samlingsvolym, Gillets
hemlighet, Lycko-Pers resa och Herr Bengts hustru, författade
Strindberg 1879–1882 efter sitt genombrott med Röda Rummet förstnämnda
år. Skådespelen äger både romantiska, realistiska och satiriska inslag. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Karl-Åke Kärnell, 1983 |
Det nya riket, som kom ut 1882, är en dräpande satir, skriven i det festligaste humör av en ung författare som har mycket otalt med samhället. Kungahus och akademier, officiella institutioner, adel, ridderskap och »entreprenörer» får schavottera i denna bok, som har blivit en förebild för svensk samhällskritik ända in i våra dagar. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Bengt Landgren, 1981 |
Svenska öden och äventyr I är den första samlingen av Strindbergs berättelser med motiv ur svensk historia. Det enkla folkets liv återges i denna märkliga svit novellistiska bilder. Med impressionistisk stil men också realistisk konkretion ger Strindberg liv åt den svenska historien och hans berättelser har i mycket format vår uppfattning om de historiska epokerna. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Bengt Landgren, 1990 |
De tio berättelser med motiv ur svensk historia från Erik XIV:s till Gustav III:s tid som samlats i denna volym tillkom under åren 1883–1904. Med lysande stilkonst, realistisk detaljrikedom och psykologisk inlevelse återger Strindberg här såväl det enkla folkets vardagstillvaro som politiska intriger och hovliv. Den uppsluppna samhällssatiren i De lycksaliges ö, skildringen av ett tragiskt kvinnoöde i häxprocessernas tidevarv i En häxa, den spännande berättelsen om magister Törners och »tattarens» kamp på liv och död i Tschandala, de provocerande porträtten av Karl XII (Vid likvakan i Tistedalen), Fredrik I (Stråmannen) och Gustav III (En kunglig resolution) hör alla till höjdpunkterna i modern svensk prosa. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
James Spens, 1995 |
Strindberg är även en betydande lyriker. Med Dikter på
vers och prosa (1883) och Sömngångarnätter på vakna dagar (1884)
åstadkom han en slagkraftig, både formellt och innehållsligt radikal lyrik
som utmanade anhängarna av den idealistiska poesin. Dikter innehåller
skarpa och roliga satirer med häftiga personangrepp men också mjuka kärleks-
och skärgårdsdikter och en del ungdomsdikter. Den provokativt vardagliga
vokabulären och den medvetet knaggliga eller fria versen i samlingen innebar
att Strindberg gjorde en banbrytande insats. I diktcykeln Sömngångarnätter
skapade han en stor, personligt hållen tankedikt som tillhör de verkligt
centrala Strindbergstexterna. Dikter som Lokes Smädelser,
Esplanadsystemet, Lördagskväll – alla i Dikter på vers och prosa – inledningsdikten
till Sömngångarnätter (»Vid avenue de Neuilly») och delar av
»nätterna» tillhör sedan länge den svenska lyrikens klassiker. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Ulf Boëthius, 1982 |
De båda novellsamlingarna Giftas I och II utgör Strindbergs mest uppmärksammade inlägg i kvinnofrågan. Här finns berättelser som hör till det allra bästa han skrivit. Novellerna i den första delen predikar den sexuella – och den äktenskapliga – kärlekens evangelium på ett friskt och muntert vardagsspråk; tonen var så utmanande att boken åtalades. I den andra delen, som skrevs efter tryckfrihetsprocessen, är tonen bittrare och allvarligare. Nu riktas angreppen inte bara mot kvinnorörelsen utan mot »kvinnan» i största allmänhet. Båda böckerna grep djupt in i 1880-talets häftiga debatt om förhållandet mellan könen. I kraft av sin konstnärliga originalitet hör de alltjämt till Strindbergs mest lästa verk. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Hans Lindström, 2003 |
Denna del i nationalupplagan innehåller huvuddelen av de essäer,
uppsatser och artiklar i sociala och kulturpolitiska frågor som Strindberg
författade under 1880-talet. En lång rad verk av detta slag inklusive hans
polemiska inlägg i den s.k. kvinnofrågan – och ett antal tidigare otryckta
eller aldrig tidigare omtryckta texter – har samlats i volymen. I denna möter
man både den radikale samhällskritikern, den moderne fredsaktivisten och den
ettrige kvinnomotståndaren Strindberg. I essäer och uppsatser som Om Det
Allmänna Missnöjet, Nationalitet och Svenskhet, Underklassens svar på de
viktigaste av överklassens fraser, August Strindbergs Lilla Katekes För
Underklassen och i satirer som Höstslask och Var är Krokodilen?
gör han upp med klassamhället i »Aktiebolaget Sverige» och med sina
personliga motståndare. I flera uppsatser varnar han för att kvinnorna kommer
att införa matriarkatet om inte männen ser upp. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Conny Svensson, 2009 |
Denna del av nationalupplagan innehåller drygt 40 prosatexter som
Strindberg skrev under 1880-talet för tidningar, tidskrifter och antologier både
i Sverige och utomlands. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Sven-Gustaf Edqvist, 1990 |
Novellsamlingen Utopier i verkligheten som utkom
1885 intar på flera sätt en särställning i Strindbergs produktion. De fyra
novellerna – Nybyggnad, Återfall, Över molnen och Samvetskval –
är mer internationellt orienterade än så gott som allt annat i hans
skönlitterära författarskap och innehåller de klaraste bekännelser till
socialismen som han gav skönlitterär form. Därutöver gestaltar de mycket av
den kvinno- och äktenskapsproblematik som han samtidigt uttryckte i Giftas.
Åtskilligt är frukten av intensiva studier i den dåtida samhällsorienterade
litteraturen, även om mycket finns föregripet i hans eget tidigare
samhällskritiska författarskap. I novellerna förenas den Strindbergska
revolutionismen – med dess förbryllande blandning av liberala frihetsidéer,
rousseauansk naturdyrkan, revolutionär nedrivningslust och socialistisk
utopism – med intryck från en upprorsrörelse på modet vid denna tid,
anarkismen i rysk tappning. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Hans Lindström, 1989 |
Strindberg var endast 37 år gammal när han fann tiden
mogen att upprätta ett bokslut över sitt liv. De två första delarna av Tjänstekvinnans
son skrevs i en rykande fart på våren och försommaren 1886 och skildrar
tiden från den första barndomen fram till år 1872, då han slutgiltigt övergav
universitetsstudierna i Uppsala för att återvända till Stockholm »och bli
litteratör, samt möjligen författare, om hans kallelse befanns vara grundad». (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Hans Lindström, 1996 |
Strindberg skrev de två avslutande delarna av sin stora
självbiografi i Schweiz 1886. I Röda rummet utkom redan året därpå men
Författaren låg länge otryckt och utkom först 1909, bara några år före
diktarens död. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Hans Sandberg, 1996 |
»Förlåt!!!!! Söndag morgon! Jag vill, jag vill vara galen!
Nu har jag talat om allt! [- - -] Vad har jag talat om? – Jag älskar Er!!!!» (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Per Erik Ekholm, 1985 |
Bland franska bönder är den främsta manifestationen av Strindbergs programmatiska intresse på 1880-talet för bönderna i Sverige och andra länder. Skildringarna i boken från Gréz-sur-Loing – där Strindberg bodde under ett par längre perioder – och från en rundresa på den franska landsbygden hösten 1886 utgör ett klassiskt reportage som präglas av författarens träffsäkra iakttagelser och målande stil. Texten som Strindberg först lät publicera i tidningar utkom i bokform 1889. Föreliggande upplaga är den första som i sin helhet bygger på originalmanuskriptet. Strindbergs resa i Frankrike hösten 1886 presenteras utförligt med hjälp av hans bevarade anteckningsböcker. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Camilla Kretz, Hans Söderström, 2012 |
Mångsysslaren Carlsson, bördig från Värmland, lider inte av någon hämmande självkritik, vilket bäddar för dråpligheter när han tar tjänst som dräng på en gård i Stockholms skärgård, en miljö han inte är bekant med. Han är dock driftig och lyckas erövra en position som hemmansägare när han gifter sig med sin uppdragsgivare änkan Flod, vilket inte ses med blida ögon av Gusten, den förbigångne sonen i huset. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Göran Rossholm (Den franska texten redigerad av Gunnel Engwall; svensk översättning av Hans Levander; kommentarer av Göran Rossholm), 1999 |
En dåres försvarstal, som Strindberg författade på
franska 1887-88 när äktenskapet med Siri von Essen råkat in i en svår kris,
är en av de stora kärleksromanerna i svensk litteratur. Den är på en och
samma gång en hänsynslös och hatisk uppgörelse med hustrun och en avancerad
naturalistisk, psykologisk roman, som har släktskap med klassisk fransk
romankonst. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Nils Åke Sjöstedt, 1984 |
Berättelserna i Skärkarlsliv skrev Strindberg 1888 för att »förfriska» sig under en bekymmersam och svår tid. Innehållet växlar från humoristiska folklivsbilder till mörka brottmålshistorier och boken inleds med en beskrivning av Stockholms skärgård som väckte stark beundran. Vidare ingår den långa berättelsen om den romantiske klockaren på Rånö som av en eminent Strindbergskännare kallats »en av Strindbergs mest fascinerande skapelser, i sitt format hans främsta episka verk». Den är en sällsam förening av komiska intermezzon, musikalisk fantasi och mänskligt allvar. Den imponerande skildringen av orgeln i Jakobs kyrka har blivit klassisk. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Gunnar Ollén, 1984 |
Fadren, Fröken Julie och Fordringsägare hör
samtliga till de dramer som har gett Strindberg en rangplats inom
världsdramatiken. De spelas ständigt på nytt i skilda länder och olika
medier. I alla tre är relationen kvinna-man huvudtemat. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Gunnar Ollén, 1988 |
I skådespelet Kamraterna (1888) tecknar Strindberg problematiken
i ett konstnärsäktenskap på 1880-talet. Kvinnosaksdebatten från
Giftas-novellerna får en ny belysning. Vad händer till exempel om hustrun har
framgång som målarinna medan mannen refuseras? De flesta av samtidens
argument för och mot jämställdhet mellan könen vädras i en snärtig dialog som
än idag har bevarat sin slagkraft. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Hans Lindström, 1985 |
»En ny högre utvecklingsform av skönlitteratur» kallade
Strindberg de psykologiska skisser och berättelser som han skrev 1887 och gav
det gemensamma namnet Vivisektioner. Beteckningen motiveras av att det
i flera fall rör sig om närgångna porträtt efter levande modell. I Samlade
Verk återges nu för första gången två av vivisektionerna, Hallucinationer
och Själamord, med Strindbergs egen text enligt de bevarade
manuskripten; även den långa berättelsen Genvägar framträder här i en
grundligt reviderad version. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Magnus Röhl, 1992 |
Volymen innehåller en handfull lärdomshistoriska studier
över Sveriges förbindelser med de romanska kulturerna – Frankrike,
Spanien-Portugal och Rom-Italien – under olika perioder. Med dessa studier,
tillkomna under åren 1887–1890, ville Strindberg göra sig ett namn i den
vetenskapliga världen i både Sverige och utlandet. Den svensk-romanska
triptyk som han tycks ha siktat till blev emellertid aldrig komplett. De
studier som handlar om Sveriges relationer till Frankrike och till
Spanien-Portugal publicerades både på svenska och franska, medan den om
Sverige och Rom-Italien blott blev ett längre fragment. Samtliga versioner på
svenska och franska trycks här för första gången tillsammans. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Hans Lindström, 1982 |
»Dunderboken, i ny stor renässansstil»: så beskrev Strindberg I havsbandet då han sände in manuskriptet till förläggaren. Boken kom ut 1890. Huvudpersonen, kring vilket allt kretsar, är fiskeriintendenten Axel Borg, en övermänniska och tragisk hjälte med många drag av Strindberg själv. Romanen skildrar både hans triumfer och hans slutliga psykiska sönderfall och död i den skärgård, som Strindberg älskade mest av allt. Den äregirige och maktlystne Axel Borg går under i sin isolering bland kustbefolkningen, utan att kunna göra klart for sig om han är förföljaren eller den förföljde. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Gunnar Ollén, 1985 |
Folkkomedin Hemsöborna (1889), en dramatisering av romanen, och sagospelet Himmelrikets nycklar (1891) tillkom under pressande yttre omständigheter, som påverkade utformningen. Båda pjäserna rymmer fängslande enskildheter samtidigt som de i sin tillkomstprocess belyser skapandets problematik hos ett dramatiskt geni. Hemsöborna bjuder enligt en kritiker onaturliga och kraftiga, stundom humoristiska, ljust färglagda tavlor ur livet i Stockholms skärgård», medan Himmelrikets nycklar enligt en annan kritiker kan karakteriseras som »besynnerlig, men genial», en fantasifull blandning av sagospel, samtidssatir och desillusionerad sökarkamp. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Gunnar Ollén, 1984 |
Av de nio enaktarna i denna volym tillhör flera Strindbergs såväl i Sverige som utomlands mest spelade pjäser. Den starkare koncentrerar till en kvart en svartsjukeuppgörelse mellan två skådespelerskor. Paria är en intellektuell kraftmätning mellan en dråpare och en växelförfalskare. Samum ger en skräckvision från ett ökenkrig mellan araber och fransmän. I Debet och kredit överfalls en berömd forskningsresande av fordringsägare, när han kommer hem. Första varningen handlar om en erotisk triangel med en femtonårings yrvakna kärlek till en gift man. Inför döden beskriver en konkursmässig pensionatsägares desperata försök att trygga sina döttrars framtid. I Moderskärlek konfronteras en dotter med moderns komprometterande förflutna. Leka med elden, Strindbergs mest spelade komedi, skildrar eldfängd erotik i badortsmiljö, medan Bandet visar en skilsmässorättegång med tragiska förtecken. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Gunnel Engwall och Per Stam, 2011 |
»Jag har färdiga liggande en serie nya Vivisektioner. Råa mer än någonsin men fulla af nya tankar och upptäckter», skrev Strindberg i ett brev i oktober 1894. »Min ståndpunkt», fortsatte han, »skulle kunna kallas: individualistens (= katederanarkistens)». Vivisektionerna hade författats på franska under senare hälften av året. De var inledningsvis tänkta som »kapitlet om Menniskan» i det naturfilosofiska verket Antibarbarus, men Strindberg beslöt att i stället försöka publicera dem – tillsammans med några äldre vivisektioner från 1887 – under titeln »Vivisections» (’Vivisektioner’) som en del i sin kampanj för att erövra Paris hösten 1894. Boken färdigställdes aldrig för publicering, men några av essäerna trycktes i fransk press. Georges Loiseau, som hjälpte Strindberg att språkligt bearbeta vivisektionerna, beskrev dem som »essäer om Mannen och om Kvinnan, om tillvaron och om konsten, som »personlig satir, upplevda små berättelser, psykologi, fysiologi» och »paradoxala fantasier ända till att ge nödvändiga anvisningar för att bygga en enmans-flygmaskin». I denna volym, Vivisektioner II, samlas för första gången alla Strindbergs kända 1890-talsvivisektioner, bland andra Jag, Vad är det moderna?, Framtidens Människa, Förvirrade Sinnesintryck och Nya Konstformer! eller Slumpen i det konstnärliga skapandet. I volymen ingår också en rad övriga texter från samma tid. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Per Stam (De franska texterna redigerade av Elisabeth Bladh), 2010 |
En samtida recensent karakteriserade Strindbergs naturvetenskapliga skrifter med orden: »i hela världsalltet finnes nu intet, om hvilket den mannen ej har sin absolut egenhändiga uppfattning, stick i stäf mot hvarje annan normal människas» (Thorild Wulff J:r). Strindbergs kreativitet förnekar sig dock inte. Olof Lagercrantz skrev om Jardin des Plantes och Sylva Sylvarum: »Det är den mest patetiska kontrast mellan dessa små broschyrer på dåligt papper och den gyllene fantasikraft som tar sig uttryck i dem.» De i volymen ingående verken planlades från slutet av 1880-talet och författades under 1893–1896, en ofta kaotisk tid i Strindbergs liv när han bodde på olika platser i Europa. Två tidigare otryckta verk återges: den svenska manuskriptversionen av Antibarbarus I (som publicerades i tysk översättning i Berlin 1894) och Antibarbarus II. Volymen är försedd med en innehållsrik kommentar och ett generöst bildmaterial; bland annat återges ett urval av Strindbergs experimentfotografier i färg. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Per Stam (De franska texterna redigerade av Karin Tidström), 2003 |
I januari 1895 förklarade Strindberg för de reportrar som besökte
honom på Saint-Louis-sjukhuset i Paris, där han vårdades för psoriasis på
händerna, att han hade »återvänt till vetenskapen» och att han nu skulle ägna
sig »helt åt den». Några år framåt sysslade Strindberg också – samtidigt som
han genomgick sin berömda s.k. Infernokris – nästan uteslutande med
naturvetenskap och alkemi. Hans uttalade målsättning var att revolutionera
vetenskapen och att göra guld. Först i december 1898, när han återupptagit
sitt skönlitterära författarskap med Inferno, Legender och Till
Damaskus, deklarerade Strindberg att han lämnade »kemien» och
»ockultismen» – »jag får inte mera syssla med magien – min religion förbjuder
mig», förklarade han för en alkemist-kollega. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Ann-Charlotte Gavel Adams, 1994 |
I romanen Inferno, som Strindberg skrev på franska 1897,
skildrar han den psykiska och religiösa kris, som han genomgick huvudsakligen
i Paris vid mitten av 1890-talet och som allt sedan dess kallats
Inferno-krisen. Strindberg betraktade själv boken som en vändpunkt i sitt liv
och författarskap. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Ann-Charlotte Gavel Adams, 2001 |
Efter den självbiografiska romanen Inferno 1897
författade Strindberg på hösten samma år fortsättningen Legender. Den
tillkom i Paris och skrevs till största delen på franska. Vid författandet
byggde Strindberg på sina anteckningar i Ockulta Dagboken. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Gunnar Ollén, 1991 |
Första delen av skådespelstrilogin Till Damaskus
(1898) har kommit att betraktas som ett portalverk för den expressionistiska dramatiken
inom världslitteraturen. Radikalen Strindberg som alltsedan Röda rummet
låg i fejd med den svenska borgerligheten och som hade skrivit utmanande
djärva naturalistiska dramer hade vid mitten av 1890-talet hamnat i en svår
psykisk kris med religiösa förtecken. Damaskus-dramat blev vittnesbördet om
att han kunde se krisens mardrömslika upplevelser i ett litterärt perspektiv.
Samtidigt skildras med brinnande intensitet en troskamp som hade
motsvarigheter hos andra europeiska författare. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Hans-Göran Ekman, 1983 |
Vid högre rätt är Strindbergs egen samlingsrubrik
till två sinsemellan mycket olika dramer: mysteriet Advent och komedin
Brott och brott. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Gunnar Ollén, 1992 |
I Folkungasagan (1899) målar Strindberg med breda penseldrag
bilder ur medeltidens liv. Kring 1300-talskungen Magnus Eriksson, framställd
som en godhjärtad, lidande botgörare, utspelas scener som speglar politisk
och religiös maktkamp, pestens förödande framfart och ett lättsinnigt hovliv. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Claes Rosenqvist, 1998 |
Originalversionen av Gustav Adolf (1900) är det
till omfånget överlägset största av Strindbergs alla skådespel. Det innebar
en stor satsning på ett nytt historiedrama efter framgångarna året innan med Gustav
Vasa och Erik XIV. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Gunnar Ollén, 1992 |
Midsommar (1900) är ett smågemytligt folklustspel,
som ger en bildsvit från sekelskiftets Sverige. En ångbåtsfärd på Mälaren in
mot Stockholm bildar upptakten. Därefter skildras den traditionsrika
Lövmarknaden vid Riddarholmskanalen, man besöker Klara kyrkogård, vandrar
bland förlustelser på Djurgårdsslätten och hamnar till sist på Skansen.
Dialogen berör sekelskiftets aktuella frågor som demokratiseringsprocessen,
studentens position i samhället och reformerna för ökad välfärd. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Hans Lindström, 1988 |
Dödsdansen – i synnerhet den första delen – är ett av
de stora mästerverken i Strindbergs dramatiska produktion och kombinerar på
ett utomordentligt suggestivt sätt det tidigare naturalistiska dramats
maktkampsmotiv och koncentration i tid och rum med de nya inslag som är en
följd av den omvälvande Inferno-upplevelsen: verklighetsupplösningen, det
religiösa skuld- och försoningstemat, insikten om att skeendet i sista hand
regisserats av »makterna». (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Gunnar Ollén, 1990 |
Kronbruden (1901) är ett av Strindbergs säregnaste
skådespel. Tiden är Karl XV:s regering på 1860-talet. I den storsvenska miljön
kring Siljan i Dalarna utspelas en ung kvinnas tragedi. I lönndom föder hon
ett barn, som hon i en impulshandling kväver till döds för att kunna gifta
sig som »kronbrud» (med bevarad oskuld). Men gärningen upptäcks och hon får
sitt straff. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Gunnar Ollén, 1988 |
»Mitt mest älskade drama» kallade Strindberg i ett brev
1907 Ett drömspel. Denna pjäs med sin fantasirikedom, sin humor och
sitt vemod har också blivit mycket älskad av teaterpublik och läsare både i
Sverige och utlandet. Den skrevs 1901 och fick sin urpremiär på Svenska
teatern i Stockholm 1907 med Harriet Bosse, Strindbergs tredje hustru, i
rollen som Indras dotter. I flödet av drömlika scener skymtar motiv både från
sekelskiftets Stockholm och badorten Furusund i skärgården. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Gunnar Ollén, 1993 |
Hjältedyrkan var Strindberg inte svag för, särskilt inte
när han skärskådade svenska kungar. Karl XII kallade han »Sveriges
förstörare, den store brottslingen, slagskämpen, busarnas avgud,
falskmyntaren». Men det var inte hela sanningen. Innerst inne beundrade han
också den store ensamme, genomskådaren och maktmänniskan, den mot kvinnor
kyligt reserverade. I skådespelet Karl XII (1901) ger han ett
fascinerande kungaporträtt, mångfacetterat och okonventionellt. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Gunnar Ollén, 1988 |
Sven Söderman kallade i en recension Strindbergs skådespel
om drottning Kristina (1901) »ett slyngelaktigt, okunnigt och
okonstnärligt verk». Sedan har pjäsen blivit en av våra mest spelade i den
historiska genren. Huvudrollen med dess skiftningar har varit ett
virtuosnummer för framstående karaktärsskådespelerskor som Harriet Bosse
(vilken dessutom bidrog genom att stå modell), Inga Tidblad, Karin Kavli och
Gunn Wållgren. Men stycket är provocerande: bakom det historiskt välbekanta
och högaktningsfullt profilerade har Strindberg sökt fånga det kvinnligt
nyckfulla, förledande och farliga, de komplikationer i Kristinas karaktär som
kom att forma hennes öde. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Gunnar Ollén, 1988 |
Skådespelet Näktergalen i Wittenberg (1903) tecknar ett porträtt av den tyske reformatorn Martin Luther, sådan Strindberg uppfattade honom, »ett stort redskap, ett motsägelsens tecken och en förargelsens klippa». Strindbergs Luther är en hård man, som fick mycket stryk i sin barndom, en djärv man som vågar sätta sitt liv på spel för vad han tror på, en andens stridsman i kampen mot avlatshandel, klosterförfall och korrumperad påvemakt. Ett rikt galleri av samtida berömdheter, trollkarlen doktor Faust, riddaren och skalden Ulrich von Hutten, skomakaren och mästersångaren Hans Sachs, humanisten Philipp Melanchthon med flera, omger reformatorn på hans farofyllda bana. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Barbro Ståhle Sjönell, 1994 |
I den självbiografiska romanen Klostret skildrar
Strindberg närgånget sitt komplicerade och kortvariga äktenskap med den unga
österrikiska journalisten Frida Uhl. Den innehåller också en livfull
skildring av hans bohemliv på stamlokuset »Zum schwarzen Ferkel» (Den svarta
grisen) i Berlin i början av 1890-talet. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Gunnar Ollén, 1989 |
Strindbergs 1900-talslyrik, som i huvudsak tillkom åren 1902–05, rymmer några av den svenska lyriska diktningens höjdpunkter. En kärleksdikt som Chrysaëtos söker sin like ifråga om tragisk storhet och dramatisk spännvidd. En hexameteridyll som Stadsresan står värdigt vid sidan om Tegnérs och Runebergs bästa dikter i samma genre. I sina visor har Strindberg format en melodisk centrallyrik, som har lockat våra främsta tonsättare. Holländarsångens hänförda hyllning till kvinnokroppens skönhet, Maj på heden med sin intensiva skildring av en förstamajdemonstration på Ladugårdsgärde, Vargarne tjuta med sin underton av revolt i samband med en nattlig eldsvåda, egenartade lärodikter och fördrömda visioner om de lycksaligas öar i havsbandet vittnar alla om spännvidden i Strindbergs lyrik. Att den inte alltid har uppmärksammats så som den förtjänar hänger ihop med att Strindberg själv i polemik med samtida poeter har gett sin centrala diktsamling en så anspråkslös titel som Ordalek och småkonst. Denna utgåva i Samlade Verk ger en ingående presentation av de enskilda dikterna samtidigt som den belyser vidden och djupet hos Strindberg som diktare åren kring sekelskiftet. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Ola Östin, 1994 |
Våren 1903 präglades Strindbergs äktenskap med Harriet
Bosse, hans tredje hustru, av starka slitningar och han såg framför sig en
enslig ålderdom. Det är i den situationen han skriver Ensam, en
finstämd skildring av den ensamme författarens liv i sekelskiftets Stockholm,
hans tankar och hans läsning. Ensam har karaktären av självbiografi
med smärre inslag av fiktion. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Conny Svensson, 2002 |
Våren 1904 utkom romanen Götiska Rummen, av
Strindberg och förlaget lanserad som »fortsättning på Röda Rummet». De unga
bohemerna från genombrottsromanen återkommer här som medelålders män i
staten. Händelseförloppet utspelas under 1890-talet, och de fiktiva
personernas släktöden synkroniseras med faktiska episoder ur den stockholmska
verkligheten. Intrigens betydelse är mer nedtonad än i Strindbergs tidigare
romaner, medan desto större utrymme ägnas essäistiska utvikningar eller
meningsutbyten kring tidens aktualiteter som unionskrisen, emigrationen,
kvinnoemancipationen, Dreyfusaffären och den stora Stockholmsutställningen
1897. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Conny Svensson, 1997 |
»Jag har lärt mig världshistorien utantill!» tillkännagav
Strindberg i ett brev nyåret 1903. Studierna ledde till att han tyckte sig
finna ett sammanhang i det som tidigare mest liknat en »Röfvarroman». (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Barbro Ståhle Sjönell, 1984 |
Taklagsöl och Syndabocken, som är Strindbergs sista längre prosaberättelser, skrevs 1906 och publicerades först som tidskriftsföljetonger. »Strindbergs mest modernistiska verk i den berättande genren» har man kallat Taklagsöl. I novellen ligger en man på sin dödsbädd och rekapitulerar sitt liv i en enda lång monolog. Syndabocken är en småstadsskildring i Balzacs anda med atmosfär och förebilder hämtade från Lund. Båda berättelserna präglas av den religiösa problematik – bland annat frågan om skuld och straff – som sysselsatte författaren efter Inferno-krisen. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Conny Svensson, 1998 |
»Nu trycker vi Nya Svenska Öden!» meddelade
Strindberg i brev till exhustrun Harriet Bosse i mars 1906. Mycket riktigt
anknyter den samma år utgivna novellsamlingen Nya Svenska Öden
innehållsmässigt till ett av Strindbergs populäraste verk, Svenska Öden
och Äventyr från 1880-talet. Inriktningen på den svenska historiens
regenter och ledargestalter erinrar dock mer om Strindbergs kungadramer från
åren kring sekelskiftet. En föregångare på det världshistoriska området är Historiska
Miniatyrer (1905). I den samlingen liksom i Nya Svenska Öden låter
Strindberg berättelserna spänna över en väldig tidsrymd. Inledningsnovellen i
Nya Svenska Öden, av Martin Lamm karakteriserad som »ett poetiskt
glansstycke», utspelas i en mytisk och hednisk forntid. Därefter skildrar
författaren händelser och personer från svensk vikingatid, medeltid och
stormaktstid fram till Karl XI och Stockholms slottsbrand 1697. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Rune Helleday, 1995 |
Svarta Fanor som Strindberg författade 1904 är
antagligen den mest uppmärksammade nyckelromanen i den svenska litteraturen. När
den utgavs 1907 gav den upphov till en av de skandaler som kantade hans bana.
Strindberg tvekade in i det sista om »boken var ett brott och borde
inställas» och erkände inför sig själv att det var »en fasans bok». När han
författade romanen kände han sig kallad av Den Högste att i renande syfte
avslöja »ett ruttet tidevarv med dess usla fanbärare». Strindberg fäller i
romanen den moraliska domen över det kulturella livet i Stockholm vid
sekelskiftet – de karikatyriska porträtten av Zachris (författaren Gustaf af
Geijerstam), Hanna Paj (författarinnan Ellen Key), professor Stenkåhl
(litteraturprofessorn Karl Warburg) osv. skall utgöra varnande exempel på
gudlösa människor som kommit på avvägar – men som kontrast till dessa tecknar
han också en rad själsfina gestalter som tar avstånd från de »Svarta
fanorna». (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Gunnar Ollén, 1991 |
Strindberg skrev fyra av sina s. k. kammarspel – Oväder,
Brända tomten, Spöksonaten och Pelikanen – under första halvåret
1907 och det femte, Svarta handsken, ett och ett halvt år senare. Som
titeln anger är det dramer i intimt format. Oväder skildrar en
pensionerad herre i ett sommarstilla Stockholm. Men »ålderdomens ro» störs av
att stormvindar från hans äktenskapliga förflutna sveper in. I Brända
tomten utsätts de nostalgiskt betonade klichéerna »mitt barndomshem» och
»vår aktade familj» för en obarmhärtig granskning. Spöksonaten
blottar, med en visionär fantasi som har gjort pjäsen till en av Strindbergs
mest spelade, förljugenhet och falskhet i det högre borgerskapet. Pelikanen
angriper »modershumbugen», en kvinna som prisar sin förträfflighet men i
verkligheten bereder familjens undergång. Svarta handsken är en lyrisk
julsaga med ett modernt bostadshus och dess invånare i centrum. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Karin Petherick och Göran Stockenström, 2012 |
August Strindberg förde dagbok från februari 1896 till sommaren
1908. Han började när han flyttat in på hotell Orfila i Paris
och slutade efter den definitiva skilsmässan från Harriet Bosse. (Baksidestext på kommentarvolymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Björn Sundberg, 1988 |
Med de tre skådespel som samlats i denna volym avrundade
Strindberg sitt historiedramatiska författarskap. Siste Riddaren, Riksföreståndaren
och Bjälbo-Jarlen skrevs i nämnd ordning under sensommaren och hösten
1908, och de lades på bokhandelsdiskarna året därpå. I Siste Riddaren
och dess fortsättningsdrama Riksföreståndaren gestaltas svenskarnas
»befrielsekrig» mot danskarna under Sten Sture d.y. och Gustav Vasa. I Bjälbo-Jarlen
ges ett porträtt av en annan »riksbyggare», Birger Jarl. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Gunnar Ollén, 1992 |
Abu Casems tofflor (1908) är ett litet sagospel på
vers, som Strindberg skrev med tanke på sin sexåriga dotter Anne-Marie.
Handlingen utspelas i forntidens legendariska Bagdad. En fransk saga och ett
par Tusen-och-en-natt-sagor, den ena om en snål parfymhandlare och hans gamla
tofflor, den andra om den försigkomne gatpojken Soliman, bidrar till
intrigen. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Gunnar Ollén, 1996 |
Hösten 1903 gav sig Strindberg i kast med en gigantisk
plan som han länge haft i tankarna: att dramatisera världshistorien. Efter
ett skådespel om Luther skrev han i rask följd tre världshistoriska pjäser
som finns i denna volym – Genom Öknar till Arvland, ett bibeldrama om
Moses, uttåget ur Egypten och vandringen mot Kanaan, Hellas, en serie
snabba skisser om Sokrates, Alkibiades och kretsen kring dem i Athen på
400-talet f.Kr., samt Lammet och Vilddjuret, en serie ännu snabbare
skisser om Kristi levnad och de tre »vilddjuren» i Rom, kejsarna Caligula,
Claudius och Nero. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Per Stam, 1999 |
I denna del av Samlade Verk utges de fem broschyrer
om teater som Strindberg publicerade när han var engagerad i Intima Teatern i
Stockholm, som drevs av August Falck 1907–10: Memorandum Till Medlemmarne
av Intima Teatern från Regissören (1908), Hamlet. Ett Minnesblad på
årsdagen den 26 november etc. (1908), Julius Caesar. Shakespeares
Historiska Drama. Jämte några anmärkningar om Kritik och Skådespelarens Konst
samt Ett Tillägg om Teater-Krisen och Teater-Trasslet etc. (1908), Shakespeares
Macbeth, Othello, Romeo och Julia, Stormen, Kung Lear, Henrik VIII, En
Midsommarnattsdröm (1909), samt Öppna Brev till Intima Teatern
(1909). (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Gunnar Ollén, 1997 |
En blå bok I, författad 1906–07, är en av
Strindbergs allra egendomligaste böcker, här genomanalyserad på ett sätt som
aldrig gjorts tidigare. Den är tänkt som ett slags »vitbok», en undersökning
överlämnad »till Vederbörande» om ett kontroversiellt ämne. Detta ämne är ett
Sverige på väg att bli avkristnat. I Darwins efterföljd har, menar
Strindberg, en apa försedd med mikroskopisk ohyra (= de nyupptäckta
bakterierna som Strindberg trodde var bluff) fått ersätta Herren Gud, den
väldige Skaparen, som överallt i naturen har satt sin konstnärssignatur. I
form av korta, självbiografiskt accentuerade essäer levererar Strindberg 380
betraktelser till daglig uppbyggelse. Men det är inte bara eller främst
fromma funderingar. Det vimlar av personangrepp, mot Ibsen, Levertin, August
Bondeson, Gustaf af Geijerstam, en nyss avliden svåger och många andra,
ibland formade till fantasifulla, festliga satirer. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Gunnar Ollén, 1999 |
Stimulerad av att En blå bok I kommit ut i inte mindre än tre upplagor och gett god förtjänst författade Strindberg från december 1907 till slutet av april 1908 en fortsättning som han kallade En ny blå bok. Den omfattar 163 essäer av växlande längd. Arbetsglädjen var påtaglig. Han kunde skriva om vad som för tillfället intresserade honom, kilskrift, norrsken, flyttfåglar, Shakespeare, obehagliga bekantskaper och Ellen Keys förslag till äktenskapslag, skriva kort och snärtigt, utan tidskrävande förplanering, samt få detta tryckt omgående och utan krångel av en ung, vördnadsfull och beundrande förläggare. Dessutom fick han fortsätta sitt fälttåg mot de odugliga vetenskapsmän som tycktes ha glömt bort att det finns en Gud och ladda ur sig sin vrede mot ett antal personer, som irriterat honom, däribland mycket närstående. Slutligen fick han anledning att i ett antal uppsatser, som han kallade Kärlekens bok, teckna känslor och tankar, som hade sin bakgrund i att Harriet Bosse, hans frånskilda tredje hustru, den 4 april 1908 förlovade sig med skådespelaren Gunnar Wingård. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Gunnar Ollén, 2000 |
En blå bok III är känsloladdad. Den skrevs i
maj–juli 1908, då Strindberg var i kris. Harriet Bosse, hans tredje hustru,
gifte sig den 24 maj 1908 med skådespelaren Gunnar Wingård. Även om
Strindberg och hon efter skilsmässan 1904 hade fortsatt sitt samliv, hade de
träffats allt mer sällan och när så skedde lätt råkat i gräl. Ändå tycks han
fortfarande ha upplevt henne som sin älskarinna. Parant och elegant spelade
hon fransk komedi på Svenska teatern. Strindberg levde mer tillbakadraget,
studerade stjärnhimlen över Ladugårdsgärde och skildrade samlevnadens
problematik med dramatisk tillspetsning. Men han gjorde också kritiska
porträtt av kända samtida som C.D. af Wirsén, Holger Drachmann, Anna
Branting, Axel Danielsson, August Palme och andra. Den religiösa propagandan
från En blå bok I är nertonad men kritiken mot olika vetenskaper
fortfarande intensiv. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Björn Meidal, 1988 |
I denna del av August Strindbergs Samlade Verk utges Tal
till Svenska Nationen, Folkstaten och Religiös Renässans (1910)
samt Tsarens Kurir eller Sågfilarens Hemligheter (1912). (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Camilla Kretz och Bo Ralph, 2009 |
De sista åren av sitt liv övergav
Strindberg i stort sett skönlitteraturen och ägnade sig, vid sidan av sitt
polemiska författarskap i den så kallade Strindbergsfejden, intensivt åt
vittfamnande språkhistoriska studier. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Camilla Kretz och Bo Ralph, 2009 |
De sista åren av sitt liv övergav
Strindberg i stort sett skönlitteraturen och ägnade sig, vid sidan av sitt
polemiska författarskap i den så kallade Strindbergsfejden, intensivt åt
vittfamnande språkhistoriska studier. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
Conny Svensson, 2005 |
Denna del av nationalupplagan innehåller drygt 50
prosatexter som publicerades 1900–1912 i tidningar, tidskrifter och antologier.
Några av texterna omtrycks för första gången. Dessutom ingår ett mindre antal
tidigare otryckta texter och några enkätsvar i olika ämnen. (Baksidestext på volymens omslag.) Tillbaka till verklista |
August Strindbergs Samlade Verk. Register (SV 72)
|